Jejjes blogg

Det började med att Leon fick jordens utbrott vid dagislämningen imorse, vi var där redan vid öppningen. O då är de bara en personal. Som är tvungen att ta hand om alla andra ledsna barn med, såklart. Jag fick gå in med Smilla först, sedan förbereda fröken för att komma in med Leon - som sparkade o skrek hela vägen längs gården.....  

Det är inte lätt att bara lyfta upp en 5åring o gå ska ni veta! 

Det blev bara kaos rent ut sagt. Så jag ringde under dagen för att kolla hur de gått , men då var allt bra igen. Jag känner mig så kluven i allt för jag kan se på Leons ögon att han spänner dom i mig. Att det är mitt fel. Jag är den dumma o pappa den snälla. När det är inprincip tvärtom. Jag kom stortjutandes till jobbet hursomhelst och pratade även med persolen på dagiset igen. För såhär ska de inte vara x antal gånger i veckan vid lämningen. Det blir bara negativt för alla parter. 

Frågan är vad man gör? Han är för liten för Bupp men för stor för Bvc.... 

Han behöver ju få ut sina tankar, det är uppenbart. Dagiset skulle göra allt dom kunde, ännu en gång o se om det händer nått.