4 år sen

För 4 år sen så fick jag det värsta beskedet någonsin.  Av min syster. Hon skakade om mig och upprepade: Martin är död. Martin är död.


Jag förstod först inte vilken Martin. Men insåg rätt snabbt att det var våran Martin.  Våran lillebror. Jag fattade ingenting. Mitt liv var just då riktigt kaotiskt redan, ensam med gipsad arm och 2 små knoddar på det. 
Ensam.

Där blev det ännu en motgång i mitt liv. Som alltid innan så hade jag sagt "ääh nu kan inget värre hända oss, mig. Det värsta har redan skett"

Men där. Just då så blev jag motbevisad. Igen.

En omtumlande dag som kom att bli dagar, veckor och tillslut månader. Och nu år. Att livet är orättvist och hårt DET vet jag. Vad jag blivit tvingad att lära mig är att tömma ryggsäcken för den fylls på, hela fukking tiden!!!!

Så ös i , ös i , ös ur.... Ni vet, barnramsan? Den är så passande. 

Kommentera här: