Ännu en onsdag som passerar... Som alla andra dagar gör. Idag är en dag då jag är extra trött (hur man nu kan vara det? Är ju extremt trött annars med) och ångesten är galet påtaglig. Såna dagar då jag vill vara själv och bara genomlida dagen samtidigt så vill jag ha någon nära. Som bara är där. Svårt o förklara för en som aldrig upplevt ångest. Det är så mycket mer än bara lite hjärtklappning.. Det är något som finns i en hela tiden. Dygnet runt. Dag som natt.
Jag skulle vilja ta en promenad men benen pallar inte och ryggen värker idag med. Att ta en cykelpromenad skulle kanske funka, enklare än att ta vagnen med Lilly.
Men jag gör ingenting. Jag orkar helt enkelt inte. Det är som att hela jag låser mig.
