Stockholm slash Norrköping

Åh idag har jag ingen lust med något överhuvudtaget. Det måste vara superkul att läsa min blogg, känns som om jag bara gnäller hela tiden... Men det är ju frivilligt att läsa ;)
Det finns iaf 1 sak som jag så gärna vill ha lite hjälp med. Ifall ni missat det så är ju min sambo ifrån Stockholm egentligen men bor här sen ca 4 år tillbaka. Han vill inget hellre än att flytta tillbaka dit, med mig och Leon.
Men det är absolut ingenting i Stockholm som lockar mig dit, snarare tvärtom. Det avskräcker mig mest... Det här kommer ju upp titt som tätt här hemma och det slutar oftast med att det blir tyst för båda blir ju ledsna. Jag känner mig så egoistisk på nått sätt som vägrar flytta härifrån och pröva åtminstone. Jag vet ju att Lasse inte mår bra av att bo här, han trivs inte alls här. Men vad kommer jag göra i Shlm då? Det blir ju samma sak, eller?
Tänk om jag kommer trivas? Tänk om jag inte kommer göra det? Självklart förstår jag Lasse i det här för han har ju hela sin familj där uppe, och han vill ju att dom ska ha en bra kontakt med Leon osv. Men jag vill ju samma med min familj här nere. Det är skitsvårt det här, det tar så mycket energi av oss för vi tänker ju på det här nästan dagligen.
Så kan jag samtidigt tänka att det kanske skulle vara rätt så skönt att komma ifrån min familj, allt jobbigt, att få pröva något nytt. Men nu har vi ju en jättefin bra lägenhet (radhus), Leon börjar ju dagis snart med. Visst det har jag egentligen inga problem med att byta o sådär, men ändå. Ska vi bara släppa allt det här för att pröva att bo i Stockholm?

Åååh jag kommer alltid emot någon knapp på den här skitdatorn så ja raderar hälften av allt jag skrivit.....

Man kanske kan hyra ut den här lägenheten i 2:a hand o komma överens om en period bara som det ska gälla. Ifall vi inte trivs i Stockholm så vet jag att det går komma tillbaka hit relativt snabbt och enkelt. Åh det är verkligen skitsvårt det här, jag vet inte hur jag ska göra. Om jag säger till Lasse tex ikväll att ja, vi flyttar då. Vi prövar.... Men sen ändrar mig i övermorgon, att jag bara säger det NU för jag inte vill se han ledsen. Då blir det ju ändå jag som mår dåligt i slutändan. Jag vet inte hur jag ska göra, hur VI ska göra. Jag tänker iaf inte bo i city utan isf på något lugnt ställe. Om, jag säger bara OM vi beslutar oss för att flytta dit på prov, så tror jag det blir i Sundbyberg eller Solna. Det är där hans familj bor. Dom skulle ju bli hur glada som helst ju. Men min familj vill inte att vi flyttar, dom har föresten inte samma förutsättningar för att kunna komma o hälsa på. Min mamma har inte dom pengarna för att ta tåg upp 2 gr i månaden med min lillebror. Min storasyrra tror jag inte sätter sig på ett tåg med båda barnen för att va hos oss över dan, eller helgen... Däremot hans familj, där alla har tillgång till bil och körkort. Alla har god ekonomi dessutom,så dom kan komma hit flera gånger i månaden. Men eftersom dom aldrig har tid, det är alltid något uppbokat i deras kalendrar så blir det ju inte så ofta. Typ 1-2 gr i månaden kanske.. Ungefär lika ofta som vi ändå träffar min pappa, som vi har mycket närmre. Det ligger ju faktist åt båda hållen att träffas oxå, men jag känner om vi flyttar så kommer det inte bli så. Men jag vet ju inte, vi kanske måste pröva för att få veta. Lasse säger ju att om jag inte trivs så flyttar vi tillbaka hit, men att vi ändå ska pröva. Men hur länge ska man pröva då? 2 månader eller 1 år? Jag är rädd för att om jag säger efter några v där bara att jag vill hit igen, att jag inte får med mig honom då. Att vi måste pröva lite till, o lite till....

I am confused !   \\ Jejje
1 Sarah:

skriven

Låter ju hemskt för er! Usch vilket problem. Lycka till, hoppas det löser sig på bästa sätt.

2 Jennie:

skriven

Mm det tar ju på krafterna som tusan, men hoppas verkligen vi kan komma fram till en bra lösning så vi inte behöver tänka på det här så ofta som ett problem.. hur är det med er då? ni är ju med sjuka läste ja :(



Kramisar

Kommentera här: