Hemmasittare
Nu ska jag dela med mig av något väldigt känsligt och personligt. Livet har ändrats, det gör det ju emellanåt det vet jag väl. Men nu är det andra förutsättningar för familjen.
Sedan november så har jag inte fått iväg Leon till skolan, eller jo jag kan räkna på 1 hand hur många gånger ungefär. Och då pratar vi inte fulla dagar utan det är en rast, en lektion fast vi sitter utanför osv.
Vi har hjälp från Barnhälsan sedan lång tid tillbaka, som nu övergår till BUP i mars. Jag har nu insett att han blivit en såkallad hemmasittare. Det hade jag väl aldrig kunnat räkna med? Så för mig har det inneburit att jag inte kan jobba, försökt med timmar hit o dit med iom att Leon är så oberäknelig så har jag fått tacka nej till mitt schema just nu. Det känns så himla tråkigt, jag som trivdes så bra på nya jobbet. Men jag är välkommen tillbaka såfort jag fått ordning på detta. Leon står i kö till något som kallas Alla Barn i skolan (abis) som jag har stora förhoppningar om. Sedan vill jag gärna göra en autism utredning på BUP, men de har dom nog mer koll på än mig.
Många bollar i luften helt enkelt.
Eftersom jag nånstans i det hela måste lägga all min energi på Leon och dom andra två små tjejerna så har jag o Niklas valt att gå skilda vägar. Så vi flyttade isär i förra veckan. Det är med mycket blandade känslor men jag hoppas innerst inne att det är det bästa - för alla. Jag måste ge min energi till kidsen just nu och mig själv. På tal om det så ska jag ikväll börja på dans, fick ett infall innan jul o anmälde mig till en kurs för 25+ i reaggeton mfl stilar. Det ska bli riktigt kul och jag hoppas det ger mig energi mitt i allt just nu!
Nu vet ni hur de ligger till, en del av det iaf.
Hade fint sålänge