Stockholm slash Norrköping

Åh idag har jag ingen lust med något överhuvudtaget. Det måste vara superkul att läsa min blogg, känns som om jag bara gnäller hela tiden... Men det är ju frivilligt att läsa ;)
Det finns iaf 1 sak som jag så gärna vill ha lite hjälp med. Ifall ni missat det så är ju min sambo ifrån Stockholm egentligen men bor här sen ca 4 år tillbaka. Han vill inget hellre än att flytta tillbaka dit, med mig och Leon.
Men det är absolut ingenting i Stockholm som lockar mig dit, snarare tvärtom. Det avskräcker mig mest... Det här kommer ju upp titt som tätt här hemma och det slutar oftast med att det blir tyst för båda blir ju ledsna. Jag känner mig så egoistisk på nått sätt som vägrar flytta härifrån och pröva åtminstone. Jag vet ju att Lasse inte mår bra av att bo här, han trivs inte alls här. Men vad kommer jag göra i Shlm då? Det blir ju samma sak, eller?
Tänk om jag kommer trivas? Tänk om jag inte kommer göra det? Självklart förstår jag Lasse i det här för han har ju hela sin familj där uppe, och han vill ju att dom ska ha en bra kontakt med Leon osv. Men jag vill ju samma med min familj här nere. Det är skitsvårt det här, det tar så mycket energi av oss för vi tänker ju på det här nästan dagligen.
Så kan jag samtidigt tänka att det kanske skulle vara rätt så skönt att komma ifrån min familj, allt jobbigt, att få pröva något nytt. Men nu har vi ju en jättefin bra lägenhet (radhus), Leon börjar ju dagis snart med. Visst det har jag egentligen inga problem med att byta o sådär, men ändå. Ska vi bara släppa allt det här för att pröva att bo i Stockholm?

Åååh jag kommer alltid emot någon knapp på den här skitdatorn så ja raderar hälften av allt jag skrivit.....

Man kanske kan hyra ut den här lägenheten i 2:a hand o komma överens om en period bara som det ska gälla. Ifall vi inte trivs i Stockholm så vet jag att det går komma tillbaka hit relativt snabbt och enkelt. Åh det är verkligen skitsvårt det här, jag vet inte hur jag ska göra. Om jag säger till Lasse tex ikväll att ja, vi flyttar då. Vi prövar.... Men sen ändrar mig i övermorgon, att jag bara säger det NU för jag inte vill se han ledsen. Då blir det ju ändå jag som mår dåligt i slutändan. Jag vet inte hur jag ska göra, hur VI ska göra. Jag tänker iaf inte bo i city utan isf på något lugnt ställe. Om, jag säger bara OM vi beslutar oss för att flytta dit på prov, så tror jag det blir i Sundbyberg eller Solna. Det är där hans familj bor. Dom skulle ju bli hur glada som helst ju. Men min familj vill inte att vi flyttar, dom har föresten inte samma förutsättningar för att kunna komma o hälsa på. Min mamma har inte dom pengarna för att ta tåg upp 2 gr i månaden med min lillebror. Min storasyrra tror jag inte sätter sig på ett tåg med båda barnen för att va hos oss över dan, eller helgen... Däremot hans familj, där alla har tillgång till bil och körkort. Alla har god ekonomi dessutom,så dom kan komma hit flera gånger i månaden. Men eftersom dom aldrig har tid, det är alltid något uppbokat i deras kalendrar så blir det ju inte så ofta. Typ 1-2 gr i månaden kanske.. Ungefär lika ofta som vi ändå träffar min pappa, som vi har mycket närmre. Det ligger ju faktist åt båda hållen att träffas oxå, men jag känner om vi flyttar så kommer det inte bli så. Men jag vet ju inte, vi kanske måste pröva för att få veta. Lasse säger ju att om jag inte trivs så flyttar vi tillbaka hit, men att vi ändå ska pröva. Men hur länge ska man pröva då? 2 månader eller 1 år? Jag är rädd för att om jag säger efter några v där bara att jag vill hit igen, att jag inte får med mig honom då. Att vi måste pröva lite till, o lite till....

I am confused !   \\ Jejje

Leon

Leon har fått nya framtänder där uppe, därför det har varit så fruktansvärt mycket napp på sistone säkert.
Han har blivit så stor alltså, han är ju 16 månader snart. Helt sjukt! Dagisstart snart ju, ska bli så spännande. Han är så ovetandes än om allt som ska ske hehe. Min lilla prins!
Förra v bestämde vi oss för att ta bort hans spjälsäng iaf, så nu sover han bara i sin nya juniorsäng. Och i förrgår kom han in till mig & L på morgonen , helt själv. Det var sååå mysigt när man hörde hans små steg o sen när han såg oss i sängen så ropa han på oss. Jag tycker det är en rolig ålder som han är i nu, jag är ingen bebismänniska direkt...
Såna saker som Leon gillar mest just nu är att prata i telefon, gärna ringa typ farmor,fastrar o övrig släkt.. Sen är ju alltid hans moppsett som han fått av min mamma en favorit haha. Och nu vill han gärna ställa sig upp i soffan o gå fram till kanten, han testar oss här hemma till max nu alltså. Men kul är det ;)

Leon, I love U!
  

Det kommer bli en lång dag...


Godmorgon på er.. Sitter i soffan o äter frulle idag, helt själv. Mina älsklingar drog till Stockholm igår eftersom
jag ändå jobbar. Konstigt för jag längtar ju just efter egentid ibland, men såfort jag blir själv hemma så känner jag mig helt ensam och saknar Lasse & Leon massor. Haha fast det är kanske så det ska va?
Idag är det jobb på schemat 14-21 men innan det ska jag till terapeuten och få ur mig en hel del...... Jag har försökt gå och prata med så många olika personer, bla soc-tant o sen på ett ställe när Leon föddes. Då blev jag erbjuden plats i en grupp som var speciellt utvald blablabla , alla hade sina kids med sig plus att den gruppen jag kom in i redan hade gått ihop i x antal år. Så där kom jag som nybliven mamma, ung dessutom och skulle börja om från början med alla jobbiga saker. Inte riktigt min grej, det slutade med att jag inte gick dit mer. Så hjälpte min älskling mig med att få träffa en riktigt terapeut istället, och jag kan lätt rekomendera dom som mår dåligt att prata med en sån. För det är sån skillnad i erfarenhet o allt på en terapeut o soc-tant. Visst det kostar pengar , mucho dessutom men det är värt varenda krona!!

Nä nu måste jag göra mig iordning här hemma innan jag går.. Just det, måste slå in en liten present som jag köpte till mina älsklingar igår. Som dom kommer se ikväll när dom kommer hem, då blir dom nog glad. Jag kan ju inte skriva här än vad det är ifall L läser min blogg ;)

\\ Jejje